Försök #1: Gjut din kropp i gips – FAIL
Jag kom på den briljanta idén att smörja in min kropp i vaselin, dränka en gammal polotröja i gips och sedan dra den på mig för att på så sätt gjuta av min kropp. Detta försök misslyckades för att jag inte hade tålamod att vänta på att gipset skulle härda och för att lagret med gips blev för tunt. En assistent skulle ha varit bra...
Försök #2: Gör dig själv i papier maché... direkt på dig själv... – FAIL
Efter gipsmisslyckandet tänkte jag att jag skulle gjuta mig själv i papper och tapetklister. Iden verkade god och jag planerade att göra en sektion i taget eftersom det var omöjligt att göra allt på en gång. Detta sket sig eftersom det tar helvetiskt länge att vänta på att tapetklister torkar och jag inte har helvetiskt långt tålamod. En assistent skulle också ha varit bra...
Barn... pröva inte det här hemma...
Försök #3: Silvertejp-metoden – SUCCESS
Jag var från början medveten om denna möjlighet eftersom detta är metoden som dyker upp om man gör efterforskningar på nätet, men orsaken till att jag prövade annat före var för att denna metod kräver... en assistent...
Förutom en assistent behöver man ca 70 m silvertejp/Jesus-tejp/McGyver-tejp samt en gammal T-skjorta, sopsäck eller plastfolie.
Själva processen är relativt enkel. Min kära assistent L och jag började med att klä av mig halvnaken för att sedan vira in mig i plastfolie. Plastfolien bildar en skyddande hinna så att silvertejpen inte fastnar på kroppen. (Plastfolien kan som sagt bytas ut mot en gammal T-skjorta eller sopsäck.)
Nästa steg är att vira in kroppen i silvertejp. Här får assistenten ha lite spelöga för att göra virningen på bästa sätt. När första lagret är gjort så gör man åtminstone ett till och om möjligt kan man försöka lägga tejpen på andra ledet för att göra en stabilare form.
Silver me!
Vad du sedan gör är att helt enkelt klippa upp din tejpkokong på framsidan och om du gjorde som jag kan det också vara nödvändigt att klippa upp armarna. Efter att du använt lite mer silvertejp för att reparera ditt silverego så torde du ha en fin form av dig själv!
Uppklippt "silvertejpkokong".
Fyllningsförsök #1: Polyuretanskum – FAIL
Jag hade en utopisk idé att jag kunde fylla min provdocka med polyuretanskum, men detta sket sig för att jag inte var medveten om skummets egenskaper. Resultatet blev en deformerad mjuk docka som efter uppsprättning visade sig ha ett klibbigt och kollapsat innandöme. Min vän Z upplyste mig i efterhand om att skummet måste sättas i lager för att få tillräckligt med syre för att kunna härda. Mitt försök att fylla hela dockan på en gång gick rakt åt helsefyr...
Sidnot: Du vill inte ha ohärdat polyuretanskum på dina kläder eller hud. Det går inte bort med mindre än aceton...
Fyllningsförsök #2: Papper och annan skit – SUCCESS
Efter mitt misslyckade polyuretanförsök så kunde jag tack och lov rädda skalet genom att helt enkelt skära upp det igen avlägsna polyuretanet och reparera det ånyo. Denna gång fyllde jag dockan med skrynklat kraftpapper, gamla polyuretanklumpar, tygrester och annat dylikt som jag hade utspritt på mitt golv för tillfället.
I detta skede måste man också vara förutseende och konstruera en hänganordning eller ett stativ eftersom det inte kan göras efter att dockan är fylld. Jag valde att göra en upphängningsbar docka och lade därför en träpinne där nyckelbenen annars skulle finnas i vilken jag fästen en ögla som gick upp genom halsen.
När dockan var välfylld och hade den form den skulle ha så tejpade jag igen armar, hals och "höfthål".
Provdocka i silvertejp hängandes från taket.
Finslipningar och slutresultat
Provdockan kan visserligen användas som sådan, men jag valde att täcka in den i papier maché för att göra den både snyggare och hårdare. Ju mjukare dockan är desto större risk att den deformeras.
Jag är relativt nöjd med slutresultatet, men det finns ändå en hel del jag skulle göra annorlunda om jag skulle göra den på nytt:
Håll armarna parallellt med kroppen – När jag blev invirad i silvertejp höll jag armarna i sidan och var fullt medveten om att detta skulle ändra mina axlars form en aning. Jag tänkte då att det inte var så farligt, men i efterhand inser jag att det skapar mer problem än jag undvek.
Kortare armar – Jag tänkte också att det skulle vara bra att ha relativt långa armstumpar, men problemet som jag därigenom skapade var att det är svårt att klä på dockan... Å andra sidan är det ju bättre att ha för långa armar än för korta eftersom man alltid kan korta av i efterhand.
Noggrannare fyllning – Efter polyuretanincidenten var jag så upp i varv att jag fyllde dockan onödigt vårdslöst. Detta ledde till att den blev mer än lovligt asymetrisk, vilket jag i efterhand ångrar.
Docka på stativ – Jag valde att hänga min docka från taket, men det har visat sig vara väldigt svårt att använda den när den hela tiden snurrar omkring. Gör jag en ny docka så skulle jag absolut ge den ett golvstativ.
Nåja, här är några bilder av slutresultatet inklusive en bild av Gustaf von Gyllinghof:
Skyltdocka i papier maché.
Gustav von Gyllinghof! D.v.s. antropomorfiskt polyuretaninaninnandöme från tidigare misslyckat försök...
