Gambeson / Tygrustning

Hej alla barn!

I dagens avsnitt skall jag berätta hur det gick när jag skulle göra en tygrustning (s.k. gambeson) åt mig själv. Jag tänker inte beskriva varje steg i processen eftersom det skulle bli en jättelång text. Istället skriver jag mer allmänt om vilka problem jag stötte på, vilka misstag jag gjorde och vilka lösningar jag fann. Jag baserade min egen skapelse löst på denna tillgängliga sömnadsbeskrivning; www.aemma.org/misc/gambeson_instructions.pdf ...samt på denna: http://wiki.sotahuuto.fi/index.php/Gambeson2 Om det sedan finns frågor om något moment så kan man ställa dem i kommentarfältet.

 

Material
Tyget jag använde på utsidan och insidan var grovt gardintyg i 100% linne från Eurokangas. Till vadering fann jag ett skitbilligt tjockt bomullstyg som var nedsatt till hälften av priset för att färgen ansågs gräslig. Eftersom ändamålet med min tygrustning var att fungera som vadering för min blivande rustning i läder så gjorde jag den inte så tjock utan nöjde mig med två lager av mitt tjocka bomullstyg. I efterhand ångrar jag mig dock att jag inte lade ytterligare ett lager av ett tjockt mjukt ylletyg för att få lite mera volym i plagget och göra det kviltade mönstret mera synlig.
Kom ihåg att förtvätta alla tyger i 60° innan du börjar sy!

 

Mönster
Vad jag i praktiken gjorde med mitt mönster var att klippa 3 bitar (en rygg och två framsidor) som på ett ungefär skapade en mänsklig form. Jag nålade sedan ihop bitarna, provade plagget och justerade nålarna tills jag var nöjd med formen. Jag klipte till bitarna lite bättre genom att följa mina nya nålar och använde sedan dessa bitar för att klippa ut bitar till resten av tyglagren.
När du syr en gambeson är det dock viktigt att lämna enormt med sömsmån (3-4 cm) eftersom det kan vara svårt att förutse hur bitarna ändrar form när du kviltar ihop dem. Den breda sömsmånen gör det också möjligt att skapa en bättre passform i ett relativt sent skede.
Att jag valde att göra min tygrustning ärmlös besparade mig dessutom en massa huvudbry.

  Ungefärligt uppritade mönsterdelar.

Efter att de första bitarna provats och justerats användes de för att klippa ut bitar till de andra lagren.

Kviltning

Att kvilta innebär att man syr ihop flera lager tyg med stygn som går rakt igenom alla tyglager. När man syr en tygrustning är detta nödvändigt för att de många tyglagren inte skall glida omkring inne i plagget.
Kviltningen kan göras antingen för hand eller med symaskin. Handsömnad är betydligt snyggare och ger bättre resultat, men tar å andra sidan enormt mycket tid. Jag valde själv att fuska och sy på maskin, vilket gick väldigt snabbt, men blev inte så värst snyggt. Genom kviltningen kan man också skapa olika mönster och själv valde jag en traditionell salmiakstruktur.

Innan jag kviltade ritade jag upp mönstret med penna och "linjal".

I detta skede märkte jag nackdelen med att jag inte hade något mjukt tyg i min gambeson eftersom detta gjorde att mönstret inte alls framträdde lika bra.

När du kviltar ryggdelen måste man också bestämma sig för om man vill klippa upp ryggen eller inte. Jag bestämde mig för att göra ett 30cm snitt och lämnade därför ett lämpligt område okviltat.

Kom också ihåg att börja kvilta från mitten av tyget, annars finns det risk att du får problem mot slutet. Använd dessutom rikligt med nålar för att hålla tyglagren på plats.

 

Ihopsömnad
När jag sydde ihop bitarna började jag med att sy ihop det yttersta tyglagret från avigan med maskin. Sedan trimmade jag överskottstyget så att skarven inte skulle bli för tjock. Det innersta tyglagret sydde jag ihop för hand och lyckades få en relativt snygg och slät skarv.
Tro mig; från och med nu är det handsömnad som gäller. Annars har du sönder din symaskin.
Börja med att sy ihop axlarna, prova sedan plagget igen och sy sedan ihop sidorna efter att du kollat att allt är som det skall vara.

På bilden syns det första tyglagret ihopsytt (från avigan). Det violetta fodertyget måste beskäras innan det innersa tyglagret kan sys ihop för hand.

 

Kantning
Efteråt satt jag mig ner med några timmar TV-serier och började fixa kanterna. Jag klippte bort 1-2cm av de inre tyglagren, medan jag vek in de yttre tygen för att göra en snygg kant. Kantningen gjorde jag med langettstygn, men i retrospektiv skulle jag välja den enklare och snabbare vanliga stjälksömmen.
För att få kanterna platta är det också viktigt att du syr en stickning ca 1cm in från kanten.
Hör att öka rörligheten i plagget så valde jag att klippa upp ryggstycket. Kantningen här sker ungefär på samma sätt, men du måste vara noggrann.

På bilden syns den uppklippta ryggslitsen och till vänster kan man skymta en kantning på gång.

Krage
Sedan är det dags för kragen. Hurra! ...om man vill ha en sådan. Det ville jag så jag klippte till tygbitar som var 10cm breda och tillräckligt långa för att räcka ett varv runt halsHÅLET (inte halsen) samt lite till. När man syr enkla kragar av denna natur så kan man alltid korta av dem senare ifall man klippt för långa tygbitar.

Urklippt krage.

Jag stickade ihop kragen före jag sydde fast den för att göra den snyggare, stabilare och plattare.

Kragen sydde jag in på ungefär samma sätt som jag sydde fast de andra bitarna i varandra. Dessvärre blev jag tvungen att sprätta upp en del senare för att göra halshålet större på framsidan. Jag har en böjelse för långa saker och gjorde därför kragen allt för hög...

Kragen från avigan; efter att det yttersta tyglagrets sytts fast i rustningen.

Eftersom kragen var för lång så kortade jag av den innan jag sydde fast den slutgiltigt,

Åter igen gjorde jag några stickningar på maskin för att få en plattare och snyggare krage.

Axlar

Axelbitarna gjorde jag lite på samma sätt som kragen, förutom att de var mer formskurna och inte sträckte sig runt hela hålet. Jag hade lite svårigheter med att få tyget att lyda mig eftersom linne stretchar så mycket på diagonalen, så jag rekommenderar även här att klippa för stora bitar och lämna generöst med sömsmån.

  Axelbiten; efter att det yttersta tyglagrets syts fast i rustningen.

 Axelbiten från avigan; efter att den är helt fastsydd. Observera också de snygga stickningarna till vänster som gör att axelbiten håller bättre form :)

Spännen
Efter några experiment med olika material och metoder, bestämde jag mig för att göra spännen av mjukt kromgarvat läder som jag smörjde in med matolja för att göra dem lite mörkare. Spännena följer en enkel konstruktion som bilden visar och jag sydde fast dem för hand med tjock lintråd. Platsen för spännena måste man nästan prova ut för hand så att man får en tillräckligt åtsittande rustning.

 Spännen. Den längre biten är ca 14cm lång. Bitarna är utskurna med en brytbladskniv och hålen är gjorda med håltång.

Fastsömnad av spännen. Jag vaxade lintråden med bivax för att göra den halare även om detta kanske inte var nödvändigt i detta fall.

Slutresultat

Tja. Jag är relativt nöjd med slutresultatet, men skulle jag göra om den så skulle jag sätta mjukare vaddering, göra kortare hals och eventuellt sy allt för hand. Någon noggrannare beskrivning orkade jag inte skriva denna gång, men om det finns frågor så svarar jag gärna. Så avslutar vi med två bilder där jag dessvärre ser bitter och inåtvänd ut.... :P

Trolltrumma

Inför vår "skolpjäs" Yerma (även på Facebook) som vi för tillfället spelar på Teaterhögskolan i Helsinfors behövde vi ett stort antal trolltrummor. Tillsammans med skolans rekvisitör tillverkade vi ett dussintal och blev för varje trumma många erfarenheter rikare. Vissa trummor blev totala misslyckanden och vi blev tvungna att göra om dem, medan andra blev både snygga och skönsjungande!

Jag presenterar nu Iku-Tursutar som är en av de trummor som jag själv gjorde. Hennes ram är gjord av vanlig fanér medan hennes skinn är av en gammal get. Hon är lätt deformerad och spänd som synden, men sjunger lika vackert som hon ser ut :)

Jag skriver inte i detta skede någon tillverkningsbeskrivning, men på Kemin Nahkatarvikes hemsida ka man hitta en sådan.

Tubbrokor

För tre veckor sedan inledde jag mina praktiska förberedelser inför Mörka stigars ände genom att sy ett par tidsenliga underbyxor. Många kan kanske anse att detta är onödigt eftersom underbyxorna sällan syns under lajv, men personligen anser jag att det ger något speciellt till känslan. Ett av mina starkaste lajvminnen är hur jag under URAEL kunde gå omkring i endast brokor när regnet öste ner, utan att bryta illusionen för någon.

Brokor är inte svårt att sy, men jag tänker ändå i korthet beskriva hur man gör; kanske gläder det någon. Modellen jag valt är "tubbrokor" vilket är nästan barnsligt enkelt, även om jag i detta fall krånglat till det lite. Fördelarna med tubbrokor är att de är enkla att sy, att de tillåter total rörlighet för benen, ingen risk att de spricker upp på olägliga ställen och att de erbjuder gott om utrymme, vilket kan vara uppskattat för män... Nackdelarna är att det blir en massa extra tyg i grenen och att de har en tendens att rasa ner lite i sidorna p.g.a. hur de är konstruerade.

När man syr tubbrokor behöver du två mått; ditt höftmått till vilket du lägger till ca 10cm så att du säkert får på dig brokorna, samt ditt "ljumskmått" mätt ända upp till midjan (se bilden nedan).

Materialet jag använde till brokor var naturvitt lakanstyg i bomull från Eurokangas. Det kostar bara några euro metern och kan användas till mycket. Problemet med detta tyg är att det verkar ha ganska mycket stärkelse i sig – rätta mig om jag har fel – men detta försvinner om man tvättar tyget några gånger. Ja...på tal om tvätta... FÖRTVÄTTA ALLTID DINA TYGER I MINST 60°C INNAN DU BÖRJAR SY NÅGONTING! ...eller så skapar du bara problem för dig i framtiden.

Som namnet antyder konstrueras tubbrokor genom att man syr en tub. I mitten av tuben finns ett stort hål för midjan och benen kommer ut i tubens båda ändar. Tygets ursprungliga bredd (150cm) torde vara passlig tublängd för alla, men tänk på att ju rundare du är kring midjan, desto kortare blir dina brokors ben. Bäst är ändå att mäta och fundera lite extra så att brokorna inte blir för små.
Tygets längd däremot är det samma som ditt ljumskmått (mätt upp till midjan...), men lägg även här till lite extra cm eftersom det är detta mått som kan ge störst problem om det är för kort.

När du skall sy dina brokor så viker du tyget på mitten i längdriktningen så att ditt tyg nu är 150cm brett och hälften av ditt ljumskmått långt. När jag talar om bredd och längd så syftar jag på bredd och läng så som det var när man köpte det från butiken.

 
Nästa steg är att sy ihop tyget så att du får en lång tub, men kom ihåg att lämna ett hål för din midja på mitten av denna söm. Enligt konstens alla regler är sträckan du lämnar osydd hälften så lång som ditt höftmått. Efter att du sytt denna söm så prova att dra på dig dina protobrokor för att se om du gjort något fel. Oroa dig inte för allt extra tyg som svävar omkring din höft, det blir bättre när du syr till en dragsko.

I detta skede vill jag propagera för den fantastiska fällsömmen som jag själv ofta använder. Den ger betydligt mera hållbarhet till plagget och ser samtidigt snygg ut. Är man lite mer ambitiös så kan man använda sig av sådana.

Då har det blivit dags att sy fast en dragsko till midjan och för detta behöver du en tygremsa som är ca 10cm bred och lika lång som ditt höftmått plus lite extra. Det är bra att ha en för lång tygbit eftersom du alltid kan klippa av den om den är alldeles för lång.  Dragskor kan sys fast på många sätt, men här beskriver jag nu ett av dem.

Börja med att vika in tygbitens ena kortände och sy en liten söm där. Här kommer midjebandet ut och eftersom denna punkt utsätts för ganska mycket slitage så måste den vara stark. (Den pressvikning som syns på bilden är fullständigt onödig.)

Placera sedan din tygremsa i brokornas midjehål så att dragskons utsida sitter mot brokornas insida och sy fast tygremsan hela varvet runt. Om du har svårt att förstå vad jag menar så klarnar det förhoppningsvis när du läser vidare i denna artikel.

I detta skede märker du förhoppningsvis att din tygremsa var för lång, men detta löser du genom att klippa av det överflödiga. Lämna dock ca 2cm så att du kan vika in kanten och göra den lika fin som som i tygremsans andra ände.

Om du inte redan gjort det så är det nu dags att dra fram ditt strykjärn. Platta till sömmen som du just sydde som bilden visar.

Vik sedan in en kant på ca 1cm i tygremsans överkant och platta till med ditt strykjärn.

I nästa steg viker du din dragsko på mitten och syr fast den på brokornas utsida. Genom att först sy fast insidan och sedan utsidan så blir resultatet snyggare eftersom du då kan gömma den första sömmen under den andra.

Är man sedan lite pedant kan man sy några extra sömmar på dragskon, för att göra den plattare och snyggare. Jag syr i allmänhet alltid en extra söm i dragskons nedrekant samt en i dragskonsöverkant.

Dina tubbrokor är snart färdiga, men först måste du göra något åt benfållarna. Det enklaste är förståss att bara vika in kanten och sy fast, men jag själv valde att sätta dragskor även där. Byxbenen blir givetvis lika breda som ditt ljumskmått och därför kan det vara trevligt att på något sätt kunna snörpa ihop allt extra tyg kring benen. När du syr dragskor för benen behöver du nödvändigtvis ingen extra tygremsa utan det räcker med att du viker in en tillräckligt bred fåll i vilken det ryms ett snöre.

När du trätt snören i alla dragskor borde slutresultatet borde se ut som något i stil med detta:

Om något steg i sömnadsprocessen är oklart så svarar jag på alla era frågor :)