tisdag 5 mars 2013

Provdocka

När man syr kläder åt sig själv kan det ibland vara frustrerande och svårt att prova plaggen på sig själv, speciellt om plagget är mera figursytt och man vill ha möjlighet att göra justeringar direkt på kroppen. Därför hade jag länge tänkt göra en provdocka av mig själv och med mitt stundande "läderrustning till Mörka stigars ände projek" beslöt jag mig för att göra slag i saken. Detta är sagan om hur det sket sig många gånger och hur det nästan lyckades till slut.


Försök #1: Gjut din kropp i gips – FAIL

Jag kom på den briljanta idén att smörja in min kropp i vaselin, dränka en gammal polotröja i gips och sedan dra den på mig för att på så sätt gjuta av min kropp. Detta försök misslyckades för att jag inte hade tålamod att vänta på att gipset skulle härda och för att lagret med gips blev för tunt. En assistent skulle ha varit bra...


Försök #2: Gör dig själv i papier maché... direkt på dig själv... – FAIL
Efter gipsmisslyckandet tänkte jag att jag skulle gjuta mig själv i papper och tapetklister. Iden verkade god och jag planerade att göra en sektion i taget eftersom det var omöjligt att göra allt på en gång. Detta sket sig eftersom det tar helvetiskt länge att vänta på att tapetklister torkar och jag inte har helvetiskt långt tålamod. En assistent skulle också ha varit bra...


 Barn... pröva inte det här hemma...


Försök #3: Silvertejp-metoden – SUCCESS
Jag var från början medveten om denna möjlighet eftersom detta är metoden som dyker upp om man gör efterforskningar på nätet, men orsaken till att jag prövade annat före var för att denna metod kräver... en assistent...
Förutom en assistent behöver man ca 70 m silvertejp/Jesus-tejp/McGyver-tejp samt en gammal T-skjorta, sopsäck eller plastfolie.

Själva processen är relativt enkel. Min kära assistent L och jag började med att klä av mig halvnaken för att sedan vira in mig i plastfolie. Plastfolien bildar en skyddande hinna så att silvertejpen inte fastnar på kroppen. (Plastfolien kan som sagt bytas ut mot en gammal T-skjorta eller sopsäck.)

Nästa steg är att vira in kroppen i silvertejp. Här får assistenten ha lite spelöga för att göra virningen på bästa sätt. När första lagret är gjort så gör man åtminstone ett till och om möjligt kan man försöka lägga tejpen på andra ledet för att göra en stabilare form.

Silver me!

Vad du sedan gör är att helt enkelt klippa upp din tejpkokong på framsidan och om du gjorde som jag kan det också vara nödvändigt att klippa upp armarna. Efter att du använt lite mer silvertejp för att reparera ditt silverego så torde du ha en fin form av dig själv!

Uppklippt "silvertejpkokong".


Fyllningsförsök #1: Polyuretanskum – FAIL
Jag hade en utopisk idé att jag kunde fylla min provdocka med polyuretanskum, men detta sket sig för att jag inte var medveten om skummets egenskaper. Resultatet blev en deformerad mjuk docka som efter uppsprättning visade sig ha ett klibbigt och kollapsat innandöme. Min vän Z upplyste mig i efterhand om att skummet måste sättas i lager för att få tillräckligt med syre för att kunna härda. Mitt försök att fylla hela dockan på en gång gick rakt åt helsefyr...

Sidnot: Du vill inte ha ohärdat polyuretanskum på dina kläder eller hud. Det går inte bort med mindre än aceton...


Fyllningsförsök #2: Papper och annan skit – SUCCESS
Efter mitt misslyckade polyuretanförsök så kunde jag tack och lov rädda skalet genom att helt enkelt skära upp det igen avlägsna polyuretanet och reparera det ånyo. Denna gång fyllde jag dockan med skrynklat kraftpapper, gamla polyuretanklumpar, tygrester och annat dylikt som jag hade utspritt på mitt golv för tillfället.
I detta skede måste man också vara förutseende och konstruera en hänganordning eller ett stativ eftersom det inte kan göras efter att dockan är fylld. Jag valde att göra en upphängningsbar docka och lade därför en träpinne där nyckelbenen annars skulle finnas i vilken jag fästen en ögla som gick upp genom halsen.
När dockan var välfylld och hade den form den skulle ha så tejpade jag igen armar, hals och "höfthål".


Provdocka i silvertejp hängandes från taket.


Finslipningar och slutresultat
Provdockan kan visserligen användas som sådan, men jag valde att täcka in den i papier maché för att göra den både snyggare och hårdare. Ju mjukare dockan är desto större risk att den deformeras.
Jag är relativt nöjd med slutresultatet, men det finns ändå en hel del jag skulle göra annorlunda om jag skulle göra den på nytt:
Håll armarna parallellt med kroppen – När jag blev invirad i silvertejp höll jag armarna i sidan och var fullt medveten om att detta skulle ändra mina axlars form en aning. Jag tänkte då att det inte var så farligt, men i efterhand inser jag att det skapar mer problem än jag undvek.
Kortare armar – Jag tänkte också att det skulle vara bra att ha relativt långa armstumpar, men problemet som jag därigenom skapade var att det är svårt att klä på dockan... Å andra sidan är det ju bättre att ha för långa armar än för korta eftersom man alltid kan korta av i efterhand.
Noggrannare fyllning – Efter polyuretanincidenten var jag så upp i varv att jag fyllde dockan onödigt vårdslöst. Detta ledde till att den blev mer än lovligt asymetrisk, vilket jag i efterhand ångrar.
Docka på stativ – Jag valde att hänga min docka från taket, men det har visat sig vara väldigt svårt att använda den när den hela tiden snurrar omkring. Gör jag en ny docka så skulle jag absolut ge den ett golvstativ.

Nåja, här är några bilder av slutresultatet inklusive en bild av Gustaf von Gyllinghof:


Skyltdocka i papier maché.
 Gustav von Gyllinghof! D.v.s. antropomorfiskt polyuretaninaninnandöme från tidigare misslyckat försök...

torsdag 28 februari 2013

Gambeson / Tygrustning


Hej alla barn!

I dagens avsnitt skall jag berätta hur det gick när jag skulle göra en tygrustning (s.k. gambeson) åt mig själv. Jag tänker inte beskriva varje steg i processen eftersom det skulle bli en jättelång text. Istället skriver jag mer allmänt om vilka problem jag stötte på, vilka misstag jag gjorde och vilka lösningar jag fann. Jag baserade min egen skapelse löst på denna tillgängliga sömnadsbeskrivning; www.aemma.org/misc/gambeson_instructions.pdf ...samt på denna: http://wiki.sotahuuto.fi/index.php/Gambeson2 Om det sedan finns frågor om något moment så kan man ställa dem i kommentarfältet.


 
Material
Tyget jag använde på utsidan och insidan var grovt gardintyg i 100% linne från Eurokangas. Till vadering fann jag ett skitbilligt tjockt bomullstyg som var nedsatt till hälften av priset för att färgen ansågs gräslig. Eftersom ändamålet med min tygrustning var att fungera som vadering för min blivande rustning i läder så gjorde jag den inte så tjock utan nöjde mig med två lager av mitt tjocka bomullstyg. I efterhand ångrar jag mig dock att jag inte lade ytterligare ett lager av ett tjockt mjukt ylletyg för att få lite mera volym i plagget och göra det kviltade mönstret mera synlig.
Kom ihåg att förtvätta alla tyger i 60° innan du börjar sy!

 
Mönster
Vad jag i praktiken gjorde med mitt mönster var att klippa 3 bitar (en rygg och två framsidor) som på ett ungefär skapade en mänsklig form. Jag nålade sedan ihop bitarna, provade plagget och justerade nålarna tills jag var nöjd med formen. Jag klipte till bitarna lite bättre genom att följa mina nya nålar och använde sedan dessa bitar för att klippa ut bitar till resten av tyglagren.
När du syr en gambeson är det dock viktigt att lämna enormt med sömsmån (3-4 cm) eftersom det kan vara svårt att förutse hur bitarna ändrar form när du kviltar ihop dem. Den breda sömsmånen gör det också möjligt att skapa en bättre passform i ett relativt sent skede.
Att jag valde att göra min tygrustning ärmlös besparade mig dessutom en massa huvudbry.

  Ungefärligt uppritade mönsterdelar.

Efter att de första bitarna provats och justerats användes de för att klippa ut bitar till de andra lagren.


Kviltning
Att kvilta innebär att man syr ihop flera lager tyg med stygn som går rakt igenom alla tyglager. När man syr en tygrustning är detta nödvändigt för att de många tyglagren inte skall glida omkring inne i plagget.
Kviltningen kan göras antingen för hand eller med symaskin. Handsömnad är betydligt snyggare och ger bättre resultat, men tar å andra sidan enormt mycket tid. Jag valde själv att fuska och sy på maskin, vilket gick väldigt snabbt, men blev inte så värst snyggt. Genom kviltningen kan man också skapa olika mönster och själv valde jag en traditionell salmiakstruktur.

Innan jag kviltade ritade jag upp mönstret med penna och "linjal".

I detta skede märkte jag nackdelen med att jag inte hade något mjukt tyg i min gambeson eftersom detta gjorde att mönstret inte alls framträdde lika bra.
När du kviltar ryggdelen måste man också bestämma sig för om man vill klippa upp ryggen eller inte. Jag bestämde mig för att göra ett 30cm snitt och lämnade därför ett lämpligt område okviltat.
Kom också ihåg att börja kvilta från mitten av tyget, annars finns det risk att du får problem mot slutet. Använd dessutom rikligt med nålar för att hålla tyglagren på plats.

 
Ihopsömnad
När jag sydde ihop bitarna började jag med att sy ihop det yttersta tyglagret från avigan med maskin. Sedan trimmade jag överskottstyget så att skarven inte skulle bli för tjock. Det innersta tyglagret sydde jag ihop för hand och lyckades få en relativt snygg och slät skarv.
Tro mig; från och med nu är det handsömnad som gäller. Annars har du sönder din symaskin.
Börja med att sy ihop axlarna, prova sedan plagget igen och sy sedan ihop sidorna efter att du kollat att allt är som det skall vara.

På bilden syns det första tyglagret ihopsytt (från avigan). Det violetta fodertyget måste beskäras innan det innersa tyglagret kan sys ihop för hand.

 
Kantning
Efteråt satt jag mig ner med några timmar TV-serier och började fixa kanterna. Jag klippte bort 1-2cm av de inre tyglagren, medan jag vek in de yttre tygen för att göra en snygg kant. Kantningen gjorde jag med langettstygn, men i retrospektiv skulle jag välja den enklare och snabbare vanliga stjälksömmen.
För att få kanterna platta är det också viktigt att du syr en stickning ca 1cm in från kanten.
Hör att öka rörligheten i plagget så valde jag att klippa upp ryggstycket. Kantningen här sker ungefär på samma sätt, men du måste vara noggrann.

På bilden syns den uppklippta ryggslitsen och till vänster kan man skymta en kantning på gång.


Krage
Sedan är det dags för kragen. Hurra! ...om man vill ha en sådan. Det ville jag så jag klippte till tygbitar som var 10cm breda och tillräckligt långa för att räcka ett varv runt halsHÅLET (inte halsen) samt lite till. När man syr enkla kragar av denna natur så kan man alltid korta av dem senare ifall man klippt för långa tygbitar.
Urklippt krage.

Jag stickade ihop kragen före jag sydde fast den för att göra den snyggare, stabilare och plattare.

Kragen sydde jag in på ungefär samma sätt som jag sydde fast de andra bitarna i varandra. Dessvärre blev jag tvungen att sprätta upp en del senare för att göra halshålet större på framsidan. Jag har en böjelse för långa saker och gjorde därför kragen allt för hög...

Kragen från avigan; efter att det yttersta tyglagrets sytts fast i rustningen.

Eftersom kragen var för lång så kortade jag av den innan jag sydde fast den slutgiltigt,

Åter igen gjorde jag några stickningar på maskin för att få en plattare och snyggare krage.


Axlar
Axelbitarna gjorde jag lite på samma sätt som kragen, förutom att de var mer formskurna och inte sträckte sig runt hela hålet. Jag hade lite svårigheter med att få tyget att lyda mig eftersom linne stretchar så mycket på diagonalen, så jag rekommenderar även här att klippa för stora bitar och lämna generöst med sömsmån.


  Axelbiten; efter att det yttersta tyglagrets syts fast i rustningen.

 Axelbiten från avigan; efter att den är helt fastsydd. Observera också de snygga stickningarna till vänster som gör att axelbiten håller bättre form :)


Spännen
Efter några experiment med olika material och metoder, bestämde jag mig för att göra spännen av mjukt kromgarvat läder som jag smörjde in med matolja för att göra dem lite mörkare. Spännena följer en enkel konstruktion som bilden visar och jag sydde fast dem för hand med tjock lintråd. Platsen för spännena måste man nästan prova ut för hand så att man får en tillräckligt åtsittande rustning.

 Spännen. Den längre biten är ca 14cm lång. Bitarna är utskurna med en brytbladskniv och hålen är gjorda med håltång.


Fastsömnad av spännen. Jag vaxade lintråden med bivax för att göra den halare även om detta kanske inte var nödvändigt i detta fall.


Slutresultat
Tja. Jag är relativt nöjd med slutresultatet, men skulle jag göra om den så skulle jag sätta mjukare vaddering, göra kortare hals och eventuellt sy allt för hand. Någon noggrannare beskrivning orkade jag inte skriva denna gång, men om det finns frågor så svarar jag gärna. Så avslutar vi med två bilder där jag dessvärre ser bitter och inåtvänd ut.... :P










fredag 8 februari 2013

Trolltrumma

Inför vår "skolpjäs" Yerma (även på Facebook) som vi för tillfället spelar på Teaterhögskolan i Helsinfors behövde vi ett stort antal trolltrummor. Tillsammans med skolans rekvisitör tillverkade vi ett dussintal och blev för varje trumma många erfarenheter rikare. Vissa trummor blev totala misslyckanden och vi blev tvungna att göra om dem, medan andra blev både snygga och skönsjungande!

Jag presenterar nu Iku-Tursutar som är en av de trummor som jag själv gjorde. Hennes ram är gjord av vanlig fanér medan hennes skinn är av en gammal get. Hon är lätt deformerad och spänd som synden, men sjunger lika vackert som hon ser ut :)




Jag skriver inte i detta skede någon tillverkningsbeskrivning, men på Kemin Nahkatarvikes hemsida ka man hitta en sådan.

lördag 2 februari 2013

Tubbrokor

För tre veckor sedan inledde jag mina praktiska förberedelser inför Mörka stigars ände genom att sy ett par tidsenliga underbyxor. Många kan kanske anse att detta är onödigt eftersom underbyxorna sällan syns under lajv, men personligen anser jag att det ger något speciellt till känslan. Ett av mina starkaste lajvminnen är hur jag under URAEL kunde gå omkring i endast brokor när regnet öste ner, utan att bryta illusionen för någon.

Brokor är inte svårt att sy, men jag tänker ändå i korthet beskriva hur man gör; kanske gläder det någon. Modellen jag valt är "tubbrokor" vilket är nästan barnsligt enkelt, även om jag i detta fall krånglat till det lite. Fördelarna med tubbrokor är att de är enkla att sy, att de tillåter total rörlighet för benen, ingen risk att de spricker upp på olägliga ställen och att de erbjuder gott om utrymme, vilket kan vara uppskattat för män... Nackdelarna är att det blir en massa extra tyg i grenen och att de har en tendens att rasa ner lite i sidorna p.g.a. hur de är konstruerade.

När man syr tubbrokor behöver du två mått; ditt höftmått till vilket du lägger till ca 10cm så att du säkert får på dig brokorna, samt ditt "ljumskmått" mätt ända upp till midjan (se bilden nedan).


Materialet jag använde till brokor var naturvitt lakanstyg i bomull från Eurokangas. Det kostar bara några euro metern och kan användas till mycket. Problemet med detta tyg är att det verkar ha ganska mycket stärkelse i sig – rätta mig om jag har fel – men detta försvinner om man tvättar tyget några gånger. Ja...på tal om tvätta... FÖRTVÄTTA ALLTID DINA TYGER I MINST 60°C INNAN DU BÖRJAR SY NÅGONTING! ...eller så skapar du bara problem för dig i framtiden.

Som namnet antyder konstrueras tubbrokor genom att man syr en tub. I mitten av tuben finns ett stort hål för midjan och benen kommer ut i tubens båda ändar. Tygets ursprungliga bredd (150cm) torde vara passlig tublängd för alla, men tänk på att ju rundare du är kring midjan, desto kortare blir dina brokors ben. Bäst är ändå att mäta och fundera lite extra så att brokorna inte blir för små.
Tygets längd däremot är det samma som ditt ljumskmått (mätt upp till midjan...), men lägg även här till lite extra cm eftersom det är detta mått som kan ge störst problem om det är för kort.

När du skall sy dina brokor så viker du tyget på mitten i längdriktningen så att ditt tyg nu är 150cm brett och hälften av ditt ljumskmått långt. När jag talar om bredd och längd så syftar jag på bredd och läng så som det var när man köpte det från butiken.

 
Nästa steg är att sy ihop tyget så att du får en lång tub, men kom ihåg att lämna ett hål för din midja på mitten av denna söm. Enligt konstens alla regler är sträckan du lämnar osydd hälften så lång som ditt höftmått. Efter att du sytt denna söm så prova att dra på dig dina protobrokor för att se om du gjort något fel. Oroa dig inte för allt extra tyg som svävar omkring din höft, det blir bättre när du syr till en dragsko.

I detta skede vill jag propagera för den fantastiska fällsömmen som jag själv ofta använder. Den ger betydligt mera hållbarhet till plagget och ser samtidigt snygg ut. Är man lite mer ambitiös så kan man använda sig av sådana.



Då har det blivit dags att sy fast en dragsko till midjan och för detta behöver du en tygremsa som är ca 10cm bred och lika lång som ditt höftmått plus lite extra. Det är bra att ha en för lång tygbit eftersom du alltid kan klippa av den om den är alldeles för lång.  Dragskor kan sys fast på många sätt, men här beskriver jag nu ett av dem.

Börja med att vika in tygbitens ena kortände och sy en liten söm där. Här kommer midjebandet ut och eftersom denna punkt utsätts för ganska mycket slitage så måste den vara stark. (Den pressvikning som syns på bilden är fullständigt onödig.)


Placera sedan din tygremsa i brokornas midjehål så att dragskons utsida sitter mot brokornas insida och sy fast tygremsan hela varvet runt. Om du har svårt att förstå vad jag menar så klarnar det förhoppningsvis när du läser vidare i denna artikel.


I detta skede märker du förhoppningsvis att din tygremsa var för lång, men detta löser du genom att klippa av det överflödiga. Lämna dock ca 2cm så att du kan vika in kanten och göra den lika fin som som i tygremsans andra ände.

Om du inte redan gjort det så är det nu dags att dra fram ditt strykjärn. Platta till sömmen som du just sydde som bilden visar.


Vik sedan in en kant på ca 1cm i tygremsans överkant och platta till med ditt strykjärn.


I nästa steg viker du din dragsko på mitten och syr fast den på brokornas utsida. Genom att först sy fast insidan och sedan utsidan så blir resultatet snyggare eftersom du då kan gömma den första sömmen under den andra.


Är man sedan lite pedant kan man sy några extra sömmar på dragskon, för att göra den plattare och snyggare. Jag syr i allmänhet alltid en extra söm i dragskons nedrekant samt en i dragskonsöverkant.


Dina tubbrokor är snart färdiga, men först måste du göra något åt benfållarna. Det enklaste är förståss att bara vika in kanten och sy fast, men jag själv valde att sätta dragskor även där. Byxbenen blir givetvis lika breda som ditt ljumskmått och därför kan det vara trevligt att på något sätt kunna snörpa ihop allt extra tyg kring benen. När du syr dragskor för benen behöver du nödvändigtvis ingen extra tygremsa utan det räcker med att du viker in en tillräckligt bred fåll i vilken det ryms ett snöre.

När du trätt snören i alla dragskor borde slutresultatet borde se ut som något i stil med detta:


Om något steg i sömnadsprocessen är oklart så svarar jag på alla era frågor :)


fredag 18 januari 2013

Läder från Geson

Som ett barn på julafton kände jag mig när jag kom hem med ett paket från garveriet Geson. Trots att hemsidan inte är så värst fräsch eller up-to-date så verkar de ha bra produkter. Framför allt så erbjuder de vegetabiliskt garvat läder som kan vara svårt att få tag på i dagens kemikaliefyllda värld. Dessutom så är det ett svenskspråkigt österbottninskt företag :)

Jag beställde efter två stycken halvskinn i tjocklek 2,5 mm av IV kvalitet. Fjärde kvalitet innebär att lädret har ytskador som uppkommit under djurets levnadstid eller under garvningsprocessen. När jag öppnade paketet kunde jag å andra sidan konstatera att skinnet var i betydligt bättre skick än vad jag hade väntat mig. Visst fanns där vissa skönhetsfläckar, men den allmänna ojämnheten i färg så var knappast nämnvärld och för en lajvares syften kan det tvärtom vara till gagn att ha läder som är lite lätt strukturerat.

Båda halvskinnen var på 20 kvadratfot vilket i praktiken innebar en skinnbitar på ca 90 * 180 cm. Nedan finner ni en bild som visar färgen av de läder jag fick. Mörkbrunt till vänster, mellanbrunt till höger och ett vitt kopieringspapper som färgreferens.


Av det mörka lädret blir det så småningom läderrustning, men mera om det senare. . .

Börja om från början

Det fanns en gång en blogg likt denna...

...men den begravdes för att jag aldrig gjorde några inlägg i den. Nu gör jag ett nytt försök att upprätta en blogg där jag kan dela med mig av mitt hantverke, min konst och annat lustigt som jag hittat på att göra.

Den direkta orsaken till att jag startade denna blogg är ändå det magnifika levande rollspelet Mörka stigars ände. Jag vill dela med mig av vad jag skapar i klädes- och rekvisitaväg för att andra skall kunna dra nytta av mina råd och undvika min misstag. Rent konkret skall jag försöka fylla denna blogg med bilder och enkla beskrivningar på hur man tillverkar saker och ting.

Med detta sagt skall vi se hur det går. Några inlägg har jag ändå redan planerat :)